Ein bibliothekar in Berlin

Redan när jag bodde i Berlin hade jag en förkärlek för bibliotek, trots att detta var flera år innan jag började plugga till bibliotekarie. En av de allra första dagarna i den tyska huvudstaden begav jag mig till ett av de största i staden som ligger precis vid nybyggda området kring Potsdamer Platz.
Det första som händer när jag kliver innanför dörrarna är att jag måste skaffa ett lånekort. Inte speciellt konstigt, det måste man ju även göra i Sverige. Skillnaden var att man i Sverige lägger tonvikten på att man har en giltig legitimation. Inte i Tyskland. Här är det ett hyreskontrakt som är din viktigaste ägodel. Om du inte kan uppvisa att du har någonstans att bo spelar det ingen roll vem du är. Jag återkommer till vikten av ett hyreskontrakt vid senare tillfälle, då detta dyker upp hela tiden i det här landet. Efter att ha visat upp mitt hyreskontrakt, på en lägenhet jag hyrde i tredje hand och absolut inte stod på kontraktet på egentligen, fick jag dessutom punga ut med x antal D-mark för att få ut mitt lånekort. Kändes också väldigt märkligt då man är van vid gamla goda Sveriges bibliotekspolitik där det är en viss heder i att första lånekortet på ett bibliotek alltid ska vara gratis.
Men detta var bara början på mitt besök på biblioteket ála absurdum. För att få gå vidare in på själva biblioteket måste man passera en garderob. Och då menar jag verkligen måste. Inga ytterkläder får medtagas in. Har man dessutom med sig någon slags väska måste den läggas i en genomskinlig påse (ja detta är helt sant) innan man får gå in. Tyskarna visar återigen sin förmåga och önskan att peka med hela handen.

Efter vad som kändes som en mindre evighet fick jag äntligen äntra biblioteket. Jag gick runt en stund och reagerade på att biblioteket främst verkade bestå av massor av små egna avdelningar som alla hade stöldbågar som man var tvungen att passera både för att komma in och ut. Jag hittade bara facklitteratur, och bara referensböcker. Efter en ganska lång stund av allmän förvirring dristade jag mig till att fråga en av de allvetande bibliotekarierna hur det hela gick till. Resultatet av chockerande. Det visade sig att inga av de böcker som var uppställda i biblioteket var till hemlån. Man fick bara låna dem på plats. Om man ville låna hem en bok var man först tvungen att söka efter den i katalogen, reservera den där och sedan vänta minst tre timmar för att få ut boken.

Så mitt första, och enda, biblioteksbesök i Berlin slutade med att jag kom hem tomhänt. Måste vara första gången.