Från flådiga flanörer till boehemiskt berg

Efter att ha tillbringat hela förmiddagen i de lite finare kvarteren av Berlin och i sällskap av väldigt många andra turister kände vi att det var dags att dra ner på tempot och dra till ett av mina favoritområden, Prenzlauer berg. När jag flyttade till Berlin första gången var det just här jag bodde, så det kan vara en av anledningarna till att stadsdelen ligger mig extra varmt om hjärtat. Fast å andra sidan är det ett väldigt trevligt kvarter och det tror jag alla som varit där kan hålla med om. Prenzlauer berg är lite mer bohemiskt än Mitte, även om caffe latte-mammorna tydligen hotar att ta över stället enligt min vän Nora som vi träffade på långfredagen.

När vi beslutade oss för att dra norrut befann vi oss ju vid Gendarmenmarkt och för en gångs skull dök det inte upp en tunnelbanestationen, ingen s-bahn heller och ingen tram (spårvagn) så vi fick knata en bra bit tillbaka längs stora delar av Under den Linden, över bron vid Bodestrasse igen och upp mot Oranienburgerstrasse. Väl på en tram inser vi att vi inte har någon biljett och att tramen inte går dit vi ska. Av vid nästa hållplats och byte till s-bahn. Eftersom vi bara ska åka en hållplats är vi oerhört rebelliska och tjuvåker igen. Detta trots att jag vet att tyska biljettkontrollanter ser ut som militärer och har schäfrar med munkorg... Vi klarar oss dock och stiger av min gamla "hemhållplats" Nordbahnhof. Jag lyckas dock dirigera Chris åt fel håll när vi är under jorden så när vi kommer upp i dagsljuset igen känner jag inte igen mig överhuvudtaget. Skyller även min förvirring på att de byggt om en hel del kring hållplatsen sen sist jag var där...

Vi traskar vidare uppför Invalidenstrasse och efter en liten stund kommer en till tram och vi är rebelliska en gång till (!) och tjuvåker en station igen. Fötterna hade verkligen tagit stryk av förmiddagens flanering. Vi går uppför backen på Veteranenstrasse, svänger av vid Zionkirchplatz och ser äntligen målet: Kastanienalle. En mycket trevlig gata som är fylld av barer, restauranger, caféer, små roliga butiker och frisörer faktiskt. Eftersom vår törst är enormt stor och våra fötter gör enormt ont slår vi oss ner på första bästa ställe och en minut senare kan vi avnjuta en varsin Bionade (ny favorit, biodynamisk kolsyrad dryck som inte är lika söt som läsk men utan alkohol).

Ett antal Radeberger Pilsner och en varsin pizza senare känner vi oss redo att vandra vidare. Vi går i och för sig bara ett hundratal meter innan vi känner lusten för en milchkaffe och sätter och i solen ytterligare en gång. När solen försvunnit bakom hustaken beslutar vi oss för att åka hem till hotellet, vila lite för att orka med en kväll ute på stan. På vägen hem kommer jag på den briljanta idén att vi ska gå förbi min gamla lägenhet på Gleimstrasse, men jag vet inte om det är ölen eller solen som gör att jag minns helt fel var den låg i förhållande till Kastanienalle så till slut går vi Schönhauseralle ner mot u-bahnstationenen Senefelderstrasse för att åka hemåt, men den här gången betalar vi gladeligen 2.10 Euro för att komma hem säkert.

Eftermiddagsslummern visade sig bli en ganska lång slummer så inte förrän vid 21.30 är vi redo att ta en sväng i kvarteret. Jag tar med Chris ner mot Hackesche Höfe igen, men den här gången tar vi av mot Rosenthalerstrasse och Sophienstrasse. Här känns det som det är Earth Hour varje kväll, inte en gatulampa lyser och det är lite kusligt att gå förbi kyrkogården som ligger där. Målet med vår promenad är en gammal favorit, en bar som jag först lärde mig namnet på vid mitt senaste besök i Berlin trots att jag var en flitig besökare där förr. Vi kallade den alltid för "jaktbaren" i och med att temat i baren känns väldigt jaktinspirerat med t.ex. en öppen spis formad som en gran och diverse djurhuvuden på väggarna. Baren heter egentligen Schwardzwaldstuben och ligger i korsningen mellan Tucholskystrasse och Linienstrasse.

Besöket var lika trevligt som vanligt och efter ytterligare en god öl i Berlin går vi tillbaka samma väg vi kom för att slinka in på Sophieneck i korsningen Grosse Hamburgerstrasse och Sophienstrasse innan vi går hem. Sophieneck är en klassisk tysk pub och efter att ha studerat menyn kommer vi fram till att vi hellre tar en Döner/Halloumikäsesadwich på vägen hem istället för den kraftiga tyska husmanskosten de serverar här. Det blir dock en Caipiroska som är precis som en Caipirinha fast med vodka istället, och därmed mycket godare tycker jag. Halloumikäsesandwichen var lika delikat nu som igår och den kompletterade ytterligare en perfekt dag i Berlin.